August var den siste båtsmannen i båtsmanstorpet i Oxhalsö. Torpet är byggt i början av 1700-talet. Det står fortfarande kvar på samma ställe och har sett ungefär likadant ut hela tiden. Torpet består av stuga, kammare och förstuga. Båtsmanstorp och soldattorp hade ett standardiserat utförande och byggdes och underhölls av ett antal bönder, en så kallad rote, för att vara bostad åt de soldater och båtsmän som armén och flottan behövde. Detta system kallades Indelningsverket och fungerade sedan slutet på 1600-talet till 1901 då den allmänna värnplikten infördes. August Sjöblom föddes på Söderöra 1841. Han tjänade som dräng på Ljusterö när han 1865 gifte sig med Josefina Jansdotter. Men att bli båtsman var bättre än att vara dräng så August sökte tjänsten i Oxhalsö och skrev kontraktmed 10 rotebönder 1866. Därmed fick han också tilläggsnamnet Skog, som alla sina företrädare i Oxhalsös båtmanstorp. Förutom torpet och fähuset ingick en ko och fyra får i kontraktet. Rotebönderna skulle hålla familjen med råg, korn, ved, hö och halm. Fiska fick August göra på roteböndernas vatten. Den kontanta lönen var liten, 4 riksdaler om året, och det var inte mycket när en ko kostade 50 – 90 riksdaler. August och Josefina fick åtta barn mellan 1866 – 1884. Det var starka gener i familjen, för man undgick helt den förr så vanliga spädbarnsdödligheten. Fem av barnen blev mellan 80 – 88 år, vilket var en hög ålder på den tiden. Båtsmanslivet innebar att August var borta på ”Station” på Skeppsholmen i Stockholm och ombord på olika krigsfartyg åtskilliga månader per år. Under hans frånvaro skulle Josefina sköta hem och kreatur. Barnen fick tidigt lära sig hjälpa till och även rotebönderna hade en viss skyldighet att bistå Josefina med tyngre sysslor.
August var den siste båtsmannen i båtsmanstorpet i Oxhalsö. Torpet är byggt i början av 1700-talet. Det står fortfarande kvar på samma ställe och har sett ungefär likadant ut hela tiden. Torpet består av stuga, kammare och förstuga. Båtsmanstorp och soldattorp hade ett standardiserat utförande och byggdes och underhölls av ett antal bönder, en så kallad rote, för att vara bostad åt de soldater och båtsmän som armén och flottan behövde. Detta system kallades Indelningsverket och fungerade sedan slutet på 1600-talet till 1901 då den allmänna värnplikten infördes. August Sjöblom föddes på Söderöra 1841. Han tjänade som dräng på Ljusterö när han 1865 gifte sig med Josefina Jansdotter. Men att bli båtsman var bättre än att vara dräng så August sökte tjänsten i Oxhalsö och skrev kontrakt med 10 rotebönder 1866. Därmed fick han också tilläggsnamnet Skog, som alla sina företrädare i Oxhalsös båtmanstorp. Förutom torpet och fähuset ingick en ko och fyra får i kontraktet. Rotebönderna skulle hålla familjen med råg, korn, ved, hö och halm. Fiska fick August göra på roteböndernas vatten. Den kontanta lönen var liten, 4 riksdaler om året, och det var inte mycket när en ko kostade 50 – 90 riksdaler. August och Josefina fick åtta barn mellan 1866 – 1884. Det var starka gener i familjen, för man undgick helt den förr så vanliga spädbarnsdödligheten. Fem av barnen blev mellan 80 – 88 år, vilket var en hög ålder på den tiden. Båtsmanslivet innebar att August var borta på ”Station” på Skeppsholmen i Stockholm och ombord på olika krigsfartyg åtskilliga månader per år. Under hans frånvaro skulle Josefina sköta hem och kreatur. Barnen fick tidigt lära sig hjälpa till och även rotebönderna hade en viss skyldighet att bistå Josefina med tyngre sysslor.
Det är tydligt att rotebönderna slarvade med underhållet av torpet. När en så kallad Laga Syn genomfördes 1887, med Kronolänsman, två nämndemän, kompanichefen och roteböndernas ombud, så befanns det att torpet var i mycket dåligt skick. Det krävdes ny panel på alla väggar utom en, nytt brädtak under teglet, nytt golv, ny murning av spis, ugn och delar av skorstenen, nytt fönster i kammaren, ny trappa till loftet med mera. Dessutom skulle knutarna tjäras, panelen rödmålas och dörrar och fönster få oljefärg. Även fähuset behövde en rejäl upprustning. August verkar ha varit en mycket redlig båtsman. Han hade högsta betyg i artilleriexercis, segling och sjömanskap. Men med läskunnigheten var det sämre ställt. Husförhörslängderna noterar ”hjälpligt”, ”klent” och ”svagt” om den egenskapen. En del av hans kollegor i kompaniet gick korpralskola, men det var inget för August. Han verkar också ha varit litet försiktig i sin framtoning. När den Laga Synen genomfördes 1887 så var det kompanichefen, inte August, som såg till att familjen fick ett or- dentligt ”afträdeshus”, det vill säga ett dass, för 18 kronor. Landstigningen på Mauritius var vändpunkten i den seglats som August Sjöblom Skog gjorde med ångkorvetten Gefle 1876-77. Bakgrunden till den elva månader långa resan var att träna såväl besättning som fartyg men också att kontakta svenska konsulat i hamnstäderna för att se till att de drev på handeln med olika länder. Dåtidens Älvsnabbenresa! Gefle var ett av världens första stridsfartyg som var försedd med en ångmaskin och propeller. Den användes dock bara när fartyget skulle in och ut ur hamnar. I övrigt seglade man. August Sjöblom Skog var båtsman under en mycket händelserik period i skärgårdens historia. Stockholm växte så det knakade. Staden behövde ved, strömming, sand till murbruk, hö till hästarna som drog stadens trafik med mera. En del av detta kunde skärgården leverera. Men för att klara uppgiften behövdes båtar och det var nu som hundratals sandkilar och vedjakter byggdes. Helmi, som första gången registrerades i Skeppsmätarekontorets protokoll 1886, är bara en i raden av dessa. Stockholm och Blidö kom alltså närmare varandra. Järnvägarnas utbyggnad bidrog också till detta och Norrtälje fick järnvägsförbindelse med Stockholm 1885 via Länna och Rimbo. En annan kommunikationsrevolution var telefonen som så småningom kom att breda ut sig också utanför Stor-Stockholmsområdet. Många sommargäster kom även till Blidö och nya stora hus byggdes på ön som tidigare mest haft en bebyggelse i Båtsmanstorpets storlek. Mycket förändrades alltså i Augusts omgivning från det han blev båtsman 1886 till dess han 1896 på egen begäran fick avsked. August hade ett alldeles tomt straffregister, vilket inte var så vanligt för andra båtsmän. Så hans betyg blev gott: ”Tjenat redigt och utmärkt väl”.
