Rödlöga

Rödlöga, som fått sitt namn efter den skimrande röda graniten, ligger så långt ut i havsbandet man kan komma med reguljär båttrafik. Ön är ett av de riksintressen för kulturmiljövården som Riksantikvarieämbetet pekat ut.

Redan under 1530-talet hade Rödlöga en liten, bofast befolkning, som livnärde sig på fiske och jakt. Enligt den lokala traditionen ska Rödlögaborna ha undgått rysshärjningarna 1719. På ön finns en liten by med genuin, äldre bebyggelse och skärgårdens ostligaste lanthandel och café. Gammelstugan mitt i byn inrymmer ett litet museum med glimtar från öns historia. Det finns inga vägar, bara slingrande stigar tvärs över ön, några är snitslade och erbjuder fina promenader. Badklipporna mot havet på öns östra sida ger goda möjligheter till sol och salta bad. Totalt finns under sommaren runt 150 hushåll på ön. Det finns ingen fast el, men många öbor använder sig av alternativa energikällor, till exempel solceller och vindkraftverk.

Rödlöga har haft fast båtförbindelse sedan 1954, då Gösta Söderman, skärgårdsprofil och Rödlögabodens grundare, fick rederierna att trafikera ön. Detta för att få ut varor till affären, men också för att locka turister. Idag gästas ön av såväl båtfolk på egen köl som dagsbesökare med ordinarie båttrafik.

Samarbetspartners